Jag är van vid att omge mig med människor som jag älskar över allt annat.
I den här staden (där jag spenderar drygt hälften av min tid med att sakna mina älsklingar) så känns det ibland så otroligt ensamt. Det känns som att ingen förstår mig här. Jag har en del bekanta som jag tycker om att umgås med, men det kommer ingenstans i närheten av att umgås med världens bästa - de som finns kvar i Stockholm vill säga.

Den enda som verkligen förstår mig här är underbara Martina, som å andra sidan är 18 år äldre än jag. Men i henne har jag i alla fall en riktig vän känner jag.

Älskade älskade Linda - du anar inte hur mycket jag längtar efter lördag, bara en vecka kvar nu !!