Klockan är 20 i tre på natten, och jag har precis kommit hem efter en jobbkväll. Puh... Tror att jag får ett nervöst sammanbrott om jag måste titta på farbror f-ing blå som julbocken en jäkla gång till.
Annat än det har kvällen förflutit relativt smärtfritt - när de små änglarna (äntligen) hade somnat så kröp jag upp i soffan med en påse chips framför Catch me if you can.

Jag är vanligtvis töntigt mörkrädd, men av någon anledning så är jag inte det hemma hos den här familjen. Det kanske är de färska rosorna eller de mjuka ralph lauren-handdukarna som avväpnar spökena, vem vet?