Man kanske har en skyddsängel ändå

Imorn får ni veta alla smaskiga detaljer om kvällens kändisfest - nu till något lite mer allvarligt.

Efter VIP Room bestämde jag mig för att ta nattbussen hem, något som gick finfint fram tills det var ungefär halva resan kvar och jag började må illa. Jag minns att jag höll hårt i fönsterkarmen inne på bussen, sen är nästa minnesbild en massa ansikten som lutar över mig o ropar "Ca va? Ca va?". Jag lyckades ta mig av bussen (vid rätt hållplats, är jag duktig eller vad?) och hittade en bänk att sitta ner på en stund, för att hämta mig.
Det första som händer är att ett stort gäng killar kommer fram och försöker få mig att gå med dem - jag hade svimmat för tre minuter sen och har nog aldrig känt mig så hjälplös.

Jag tackar det underbart söta paret Ronan och Claire, som kom fram o räddade mig samt följde mig ända hem till porten. Vem vet var jag hade varit annars..

Comments

Post comment here:

Name:
Remember me?

E-mail: (not published)

URL/website:

Comment:

Trackback
RSS 2.0