Har just varit och sett filmen Changeling - med Maren, min nya kompis från Berlin. Nu är det enda som går genom mitt huvud scener från filmen, och frasen "det var en sann historia".
Jag är inte person som brukar gråta till filmer, men ikväll kunde tårarna inte sluta rinna. Hur onda människor kan vara, hur arrogant och själviskt folk kan bete sig när de inte vet vad de ska göra - och samtidigt hur fascinerande människans förmåga att hålla hoppet levande är.

Nu börjar tårarna rinna igen så jag ska genast sluta skriva o försöka torka bort dem med lite lättsamt Seinfeld eller dyl.