Var det bara jag som hatade filmen La vita è bella? Alla som har sett den verkar älska den, men jag blev bara förbannad. Visst, det va väl fint att sonen skulle må bra o blabla, men det kändes som ett stort himla hån för alla som faktiskt var i arbetarläger under andra världskriget. Det kändes bara som att de bagatelliserade hela grejen.
Fy fan! En sån sak "skojar" man bara inte om, det går liksom inte att göra en lättsam grej av. Fy skäms.

Så där ja, nu har jag fått ur mig det. Nu kan jag återgå till att vara glad och att tycka att livet faktiskt är rätt så underbart.