Mamma påpekar varje jul när vi sitter o tittar på Kalle Anka, att jag såg ut som biet tjuren ferdinand sätter sig på när jag föddes. Och ibland känner jag mig som att jag fortfarande ser ut som det där lilla biet.
När min franskalärare börjar fråga vad tjejer alltid har i väskan ("läppstift, nagelfil o spegel") så blir jag förbannad. Och när man måste köpa ännu en himla övningsbok utöver all kurslitteratur jag har slängt ut en halv förmögenhet på, ja då blir jag inte heller så himla glad.
Det som gör det ännu jobbigare är att jag sitter bredvid stans mest engagerade o aktiva människa. Han är hur gullig som helst, men ibland vill jag bara gå o lägga mig så fort jag ser honom. Exausting.

Som ni kanske anar har jag inte haft årets bästa dag. Det regnar (men bara när jag sticker ut nosen genom dörren) o allt känns lite så där halvtrist. L. - du anar inte hur mycket jag längtar till fredag! Ska bli så otroligt skönt att se min älsklingsvän igen.

Nu ska jag gå o koka nudlar o dra täcket över huvudet en stund. Återkommer vid gladare tillfälle.