Först var det täppt nos, sen gammal gubbe-röst, nu är det hostan. Hosta hela natten, hosta hela dan - hosta hela natten, skrämma slag på halva dan. Eller i alla fall på pappa och lillebror. Usch, har knappt sovit en blund, bara legat vaken och hoppat runt i sängen av hostanfall. Blä blä. Får hoppas att det är sista fasen i den här himla förkylningen, som  inte har gett sig på länge...

PS

En liten sak som gör mig glad: En av tjejerna i favoritbaren (den enda tjejen som ens pratar med mig, tack!) märkte att jag har färgat håret! Inne på en trång, mörk, svettig klubb så står hon o ropar att jag passar jättebra i svart. Tack söta tjej, du gjorde min dag!