När jag gick i gymnasiet så var jag väldigt nära vän med en tjej som heter Jasmine. Efter två år som nära vänner så slutade vi vara det, rätt så tvärt om man ska uttrycka sig milt. Ungefär i samma veva så hittade jag en annan Jasmine att umgås med, som jag med tiden nästan har börjat betrakta som en syster.
Tillbaka till gamla Jasmine - idag fikade jag med en annan gammal kompis som fortfarande umgås med henne. Det fick mig att fundera lite över vår (före detta-) vänskap. Jag tycker att det är sorgligt när en vän som man värderar högt får ett abrupt, och ganska onödigt slut.
Jag ångrar inte att vi inte längre umgås, det var nog bäst för oss båda att det blev som det blev, men jag tycker att det är trist att det slutade som det gjorde. Vi har inte pratat på flera år och jag vet att hon skulle ignorera mig blankt om vi sågs på stan.

Jag inbillar mig inte att hon läser det här, men jag vill ändå skicka ut en liten tanke till henne, och vår relativt korta (men väldigt intensiva) vänskap. Trots allt så hade vi jäkligt roligt tillsammans.

Ett tack till dig Jasmine, du gjorde de två första åren i gymnasiet till två väldigt roliga år.