Jag och mamma hade precis varit o käkat lunch i Vasaparken (efter ett träningspass på Kungsholmen) när jag såg någon som jag tyckte verkade bekant. Han var rätt kort och väldigt solbränd, och han mötte min blick när jag spanade på honom. Jag funtade en stund på om han kanske var ledare på friskis eller hade gått i samma skola som jag när det slog mig - det var Andreas Johnson!

Han var mycket mindre än jag trodde (jag hade bilden av att han var väldigt lång-smal, men så var inte fallet), men lika söt i verkligheten som på bild.