Igår kväll när jag kom hem så blev jag överraskad av att pappa satt uppe och väntade på att jag skulle komma hem. Klockan var drygt halv ett, och han brukar alltid gå o lägga sig vid 11tiden när han ska upp o jobba dagen efter. Han satt inte uppe för att kolla upp mig på något sätt, utan för att han ville se att jag kom hem ordentligt.

Det är nämligen så att en svensk tjej har försvunnit här i Paris. Hon tog en taxi i fredags efter en kväll på en klubb, och det sista man har hört är att hon pratade i telefon med en kompis och sa att det verkade vara något konstigt med taxin. Det här är det enda jag vet, men det skrämmer vettet ur mig. Det här är nämligen den andra händelsen som inkluderar en svensk tjej och en taxi, som har hänt runt mig sen jag kom hit i januari. Förut tog jag taxi hem från klubbar titt som tätt, men nu vill jag absolut inte göra det längre. Speciellt inte ensam.

Nu har nyheten om den här tjejen (jag tänker inte skriva vad hon heter, eller ge några ytterligare detaljer. Det överlämnar jag till pressen.) släppts fram i sverige och pappa har fullt sjå att prata med journalister. Det påminner om pressen runt tsunamikatastrofen, och hur mycket skit UD fick för det. Laila Freiwalds gör ett korkat uttalande, så får hela det svenska utrikesdepartementet dåligt rykte. Plötsligt så tror hela svenska folket att UD består av latmaskar som hellre sitter i sina sommarstugor än att hjälpa till i en omfattande naturkatastrof. Lagom roligt för de som jobbade dygnet runt i veckor.

Jag tänker på den tjejen som ingen verkar veta vad som har hänt med, och hoppas att det inte är så illa som det tyvärr kan vara. Och jag uppmanar alla tjejer där ute att vara rädda om er! Vart ni än är, ta hand om er, och går ni ensamma någonstans på kvällen - se till att någon vet var ni är! Håll kontakt med folk, lär er att försvara er -

nu hjälps vi åt och tar hand om varandra, okej?