Började prata med en kompis om nattliv i stockholm för en stund sen, o jag kände genast hur glad jag är att vara här i Paris. Nattlivet här är så överlägset så att det nästan är skrattretande. Utbudet är så mycket större, blandingen av musik är mycket skönare (inte bara schlager, klubbhouse o "hits") och man träffar så mycket mer (och roligare) människor. Definitivt bättre, kort sagt.

En bra klubb i sthlm kan jag i alla fall komma på, och det är "90's". Riddarkällaren på fredagar - rolig musik (bara 90tal för den som inte riktigt hängde med), bra lokal och stans trevligaste personal.

Men så började i alla fall min kompis prata om La Isla, och då kände jag hur det dök upp ett par gamla minnen som jag inte har tänkt på, på väldigt länge. Tiden innan jag fyllde 18. Nu känns det som en hel evighet sen, men fy vad jobbigt det var! Jag har alltid gått i skolan med äldre personer, vilket leder till att jag alltid är den yngsta i alla sammanhang - vilket också betyder att jag var allra sist med att fylla 18. Quel tortyr!
Då hängde vi hur som helst på La Isla (man kom in när dom hade salsakurser, sen va det bara att hänga kvar), och på kära söderkällaren.
Jag minns första gången på SK som om det var igår.. Jag och S. hade (äntligen) gjort klart vårt himla projektarbete, o kikat på skolans talangjakt. Vi satt på tunnelbanan på väg hem o båda kändes sig riktigt peppade, arbetet klart o allt. Då föreslog min kära vän att vi skulle hoppa av vid medis och testa att dra in på söderkällaren. Hon va 18 o hade varit där förut, så det kunde ju inte skada.. och det gick ju lätt som en plätt!
"Hej tjejer, vill ni sitta här uppe eller där nere?" var det enda dom sa, så glad har jag sällan varit kan jag berätta. Efter det vart det mycket häng där om man säger så, jag har många fina minnen från den tegelklädda källaren!

S. - Those were the days!