Dagen började finfint, god frukost och solsken. Kändes riktigt bra att gå upp ur sängen, vilket det inte riktigt brukar göra på måndagmornar. Men sen vände det.. när jag stack ut nosen ur porten med solglajjerna i högsta hugg så börjar det såklart ösregna. Men misströsta ej! Jag höll modet uppe och powerwalkade till metron, som självklart var lika mysigt proppfull som vanligt.
Kom fram till skolan vid 9, och innan jag kunde gå till lektionen så var jag tvungen att springa ner till kassan för att betala för de kommande tre veckorna. Jag fick köa i en och en halv timme. Jag kom till skolan klockan 9, och jag var inne i klassrummet vid 20 i 11. Galet eller vad? 20 minuter senare vart det rast, och jag bestämde mig för att promenera till Le Luc, för att få lite luft och röra på benen efter allt köande. Då börjar det självklart ösregna igen. Men what the hell tänkte jag, drog på "Spectacular Failures" av Just Jack i iPoden (tycker att titeln va så passande för dagen) och promenerade envist vidare. Och efter ett tag kunde jag inte göra så mycket annat än att skratta åt hela situationen.

Vissa dagar går allt helt enkelt rakt åt helvete. Men vad ska man göra? Hellre skrattar jag än gråter i alla fall.

PS

Hur många fingrar behöver man för att spela gitarr? Blir galen här..