Nu har jag tagit en bloggpaus över helgen, igen. Det är något speciellt med helgerna i den här stan, de glider förbi i någon sorts dvala. Ibland på ett väldigt bra sätt, ibland på ett väldigt dåligt. Upp och nergångarna blir väldigt tydliga här, men anledningen till dom är desto suddigare. Vissa kvällar och nätter känns allt bara helt fel, utan att något har hänt. Andra kvällar är man hur lycklig och taggad som helst, fast situationen egentligen är precis densamma.

Nu ska jag lägga ner känslobabblet och knata till Starbucks med papsen. Puss o hej leverpastej.