Tisdagnatten kan börja...
Hej, jag ber och ber och ber och hoppas att du läser igenom detta, och efteråt försöker klassa det som "icke-reklam", trots att jag vet att det skriker bloggreklam om det, men om du läser vidare inser du att det är reklam i gott syfte.
Jag är en av många inom "blogg-världen" som kämpar för att nå toppen, eller i alla fall hamna bland de 100 mest lästa.
Anledningen är i själva verket absolut inte för att söka kändisskap eller bli berömd, det hoppas jag slippa, eftersom att jag bloggar anonymt...vilket är sällsynt och kan verka konstigt.
Men med tanken på innehållet i min blogg anser jag att jag mår bäst av att kämpa för att behålla min anonymitet.
Jag skriver för att skriva av mig, jag måste få ventilera - och nu såhär år 2009 finns det inget bättre eller modernare vis att göra detta på. I samma sväng som jag får ur mig de ord jag behöver tömmas på finns chansen, förhoppningarna, också om att jag eventuellt i bästa sätt genom mitt enkla skrivande kan hjälpa folk runt omkring.
Jag skriver för att överleva, och för att stötta...jag skriver om kampen tillbaka till ett normalt liv, längtan efter glädje och lycka...jag skriver för att jag måste, för att bearbeta. Jag skriver om min vardag efter våldtäkten.
Genom att bara läsa denna kommentar hjälper du, genom att välja att godkänna den hjälper du ytterligare.
Kanske kan du också hjälpa ännu ett steg?! Javisst...både för min skull - för att nå ut - och för andras skull för att de lättare ska hitta till mig.
Du kan publicera min kommentar som ett inlägg, eller på ett annat enkelt sätt bara skriva en liten länk helt oskyldigt, till mig, i ett inlägg eller i ditt vänstra hörn på bloggens sida.
Jag tackar dig tusen gånger om för att du (om du gjorde det) läste igenom denna långa kommentar. Och återigen - se det som behövlig och god reklam!
Mvh,
Anonym
http://www.metrobloggen.se/offer
Men herregud flicka lilla, tar du aldrig det lugnt? Det skadar inte!
Oj vem har skrivit den sista kommentaren? Lät som min mamma fast värre;)
Förstår utifrån budskapet att jag är starkt misstänkt och när jag också av misstag brukar missa att skriva min signatur när jag kommenterar så förstår jag att jag ligger risigt till . Men jag bedyrar min oskuld i detta fall
Vilken fin bild på dej. :)
Tro det eller ej - men det händer faktiskt att jag tar det lugnt. Häromkvällen var jag på bio till exempel, känns som en högst lugn sysselsättning.
Och Linnéa - tack! : )
