Knuten i magen mjuknar sakta men säkert. Nu har en skyddsängel till vän landat och fixat en FIN lägenhet till oss fram till artonde September, vilket inte löser allt, men det köper oss lite tid i alla fall! Känner hur andningen börjar lugna ner sig och fingrarna skakar inte lika hysteriskt som efter mardröms-lägenhets-visningen idag... ren knarkarkvart var det, och så lågt har vi inte sjunkit (än).

Nu tänker jag gå ut i solen och dansa lite på gatan av glädje tror jag, puss på er!