Nu har Gurra åkt tillbaka mot Stockholm, och jag är kvar här. Känns tomt och ganska trist, grät en liten skvätt för mig själv i lunchruschen vid chatelet - men nu är det väl bara att bita ihop och hoppas att någon annan snart kommer o hälsar på.
Även pappa är i Stockholm för tillfället, så jag är alltså ensam i stan (eller ja, ensam o ensam, men vi fattar vad jag menar). Den största nackdelen med detta är att jag är hemskt mörkrädd, o vi bor i en rätt så stor, gammeldags (läs: knarrig) lägenhet. Inte trevligt i mörkret.

Gurra - jag saknar dig !