I övermorgon så får jag besök av en helt underbar person. Vi har känt varandra i 5 år, men det känns som att vi har växt upp tillsammmans och känt varandra hela livet. Jag minns första gången vi pratade, i cafét första året i gymnasiet. Andra vänner har kommit och gått runt omkring oss, men vi två har alltid hållt ihop.
Det är en person som jag kan dela allt med, vi har gjort och sett så mycket tillsammans och hon är en av de få som vet i princip allt som finns att veta om mig. Det är en tjej som lyssnar utan att döma och en äkta vän som jag vet alltid finns där. Det är en person jag aldrig vill förlora, och som jag saknar hemskt mycket när jag är här och hon är i någon annan stans. När vi har setts och måste säga hejdå känns det som att jag lämnar kvar en bit av mig själv.

På fredag kommer hon hit och stannar i en vecka (eller längre?), och jag är så otroligt glad! Jag känner mig hel när jag har henne bredvid mig.

Sophia Silfvernagel, min ängel - jag älskar dig!