Jag börjar känna mig så otroligt ensam i den här stan. Det känns som att alla jag älskar är kvar i Stockholm, och jag sitter här och vet inte riktigt vad jag håller på med egentligen. Jag är så lyckligt lottad med så underbara vänner, och jag är en väldigt social person som i princip lever för att gå ut på kvällarna och ha roligt - men nu känns det som någon har tryckt på pausknappen för hela mitt liv.

Jag måste försöka pigga upp mig och min tillvaro ordentligt väldigt snart, innan den här bönan (och den här bloggen) blir en alltför nedstämd sådan.

Ni som har fina vänner i närheten - ge dom en extra stor kram nästa gång ni ses, och visa hur mycket ni uppskattar och älskar dom! Det gör man alltför sällan, och man vet aldrig vad som kan hända imorgon.

En puss till er som läser, och en extra stor puss till ett par väldigt speciella flickor där ute (jag behöver väl inte påminna er om vilka det är?)