The walk of shame
Inatt vid 5tiden slocknade jag på H.'s soffa. Det va så himla skönt att bara lägga sig ner, låta ögonlocken falla o dåsa bort till ljudet av småprat o mtv. Vaknade vid halv ett idag av min vidriga hosta, som har blivit ännu värre idag. Ryggen har lagt sig i tusen knutar, hela kroppen värker när jag hostar o pannan är varm som en himla ugn. Då kommer det värsta - att gå hem. I höga svarta cowboyboots o kort klänning gav jag mig ut i duggregnet. Jag hatar att gå hem från någon dagen efter, när man känner sig som mest sliten.. det känns dessutom som att alla tittar på en, o förstår precis vad man har gjort. Fast man inte ens har det. Usch..
Nu är jag hur som helst hemma. Har ätit lite brunch, som vanligt, o dragit igång ett litet Gossip Girl-race. Ska ha filmkväll med lillebror ikväll tror jag, känns precis lagom idag. Får se hur jag gör med skolan imorn, det jobbiga är att jag måste dit på morgonen o betala för fler veckor. Men om jag känner mig så här så tvivlar jag på att jag ens tar mig ur sängen.. hm. Oh well, only time will tell vad som händer.
Nu är jag hur som helst hemma. Har ätit lite brunch, som vanligt, o dragit igång ett litet Gossip Girl-race. Ska ha filmkväll med lillebror ikväll tror jag, känns precis lagom idag. Får se hur jag gör med skolan imorn, det jobbiga är att jag måste dit på morgonen o betala för fler veckor. Men om jag känner mig så här så tvivlar jag på att jag ens tar mig ur sängen.. hm. Oh well, only time will tell vad som händer.
Comments
Trackback