För ett par år sen (ungefär 3 år sen närmare bestämt) så fick jag för mig att Johan Ulveson hade dött. Jag har ingen aning om varför, men jag va helt stensäker på att han va död. Jag måste ha drömt det eller något, eller sett ett liknande namn på en löpsedel eller något. Hur som helst så delade jag med mig av denna vetskap, men självklart så var det ingen som trodde mig. Men lika övertygad va jag om det.
Ungefär ett halvår senare, på sommaren, så skulle jag åka ut till en kompis lantställe. Det ligger ute på en ö, så dom kom o hämtade upp mig o ett par andra med en liten motorbåt. Och där sitter vi i båten o har det skönt i solen, när en annan båt åker förbi. Dom i båten vinkar lite artigt, o gissa hur chockad jag blev när jag såg att det va Johan Ulveson i egen hög person som körde. Jag höll ärligt talat på att ramla ur båten, jag va så himla säker på att han va död. Jag ropar "Han lever! Han lever!" lite smått hysteriskt o de på båten började nog undra varför dom hade bjudit med den där galningen..
G., som körde vår lilla båt, måste i alla fall ha tyckt att det va lite charmigt. Vi blev nämligen tillsammans ett par veckor senare, o höll ihop i hela två år.