Som ni kanske vet så gick H.'s kran sönder häromdagen. Någon råkade dra lite för hårt i handtaget (eller vad man nu kallar det), så att hon plötsligt stod med det i handen. Så igår åkte vi till BHV o köpte en ny liten kran, för 40 euro.
Jag åkte sen hem för att fixa middag till mig o lillebror, medan H. och Y. åkte hemåt för att installera den nya kranen. Vi pratade om att gå ut senare o sa att vi skulle höras efter middagen, helt ovetande över vad som skulle komma..
Lite senare får jag ett kort sms av H. - "Kom hit. Ta med dig verktyg.". Jag hade ingen aning om vad som väntade mig... Jag hoppar i alla fall på metron med skruvmejsel och skiftnyckel i högsta hugg.

Det börjar med jag och H. sitter uppe på den pyttiga lilla diskbänken och skruvar loss varmvattensslangen som sitter under diskhon. Inte var vi redo på att det skulle spruta kokhett vatten överallt.. H. får panik och hoppar ner eftersom allt vatten rinner över hennes bakdel, och jag skruvar skräckslaget tillbaka den lilla slangen igen, o försöker att inte bränna av allt för mycket av min arm.
Vi lyckas stänga av varmvattnet, men ingen i hela huset vet hur man stänger av vattnet helt. Så det är bara att köra på med kallvattnet rinnande. Vi trodde att det skulle spruta lite i början, när trycket mellan kranen och slangen blir stort, men att det sen skulle lugna ner sig o bara rinna som i vanlig trädgårdsslang. Oj vad fel vi hade...
Vi satt i en hel himla timme med iskallt vatten sprutande över allt (och då menar jag överallt). Ett tag trodde jag allvarligt talat att vi inte skulle klara det, att vi skulle bli tvugna att ringa någon (brandkåren? 112? Vad ringer man när det sprutar vatten överallt?). Jag såg framför mig gubbar som skulle komma dit o kräva en massa pengar, vattenskador och problem med hemförsäkringen.. och det fanns inget sätt att få stopp på det förbannade vattnet utom att få på den nya kranen. Som vid det här laget kändes helt kört.

Men då hände något. H. blev förbannad. "Nu jävlar ska det bli slut på det här" hör jag henne mumla, och sen skrikande "TRYCK!". Och vi fixade det! Jag vågade knappt tro att det var sant.. men där satt vi, genomblöta, iskalla och helt stumma. Gissa hur stolt jag är? Ingen himla rörmokare skulle ju göra ett sånt jobb utan att stänga av vattnet först, så hur grymma är inte vi?

Det blev ingen utgång igår, men ikväll ska vi ut o fira vår triumf över kallvattnet och den onda kranen. Hurra!