Nu är jag tillbaka i Stockholm. Än så länge är det enda jag kan säga att det känns overkligt. Det känns som att jag vilken minut som helst ska vakna i min vita bäddsoffa och titta ut genom fönstret på strålkastaren från eiffeltornet. Nu vaknar jag i en betydligt skönare säng och tittar ut över valhallavägen. Möjligen ett ljus från någon brandbil eller lastbil som åker förbi, men inget eiffeltorn här inte.
Känns skönt att träffa alla igen och komma igång med träningen och allt, men gosh va skumt. Har varit i Paris i nästan ett halvår och nu slängs jag rakt in tillbaka i min gamla vanor. Känns något ångestladdat måste jag erkänna. Men det ska inte bli långvarigt, det tröstar jag mig med.

Idag ska jag träffa mina älskade tjejer, det känns hur som helst helt underbart. Älskade flickor, ni förstår nog inte hur mycket ni betyder för mig! Mina små hjärtan är ni, alla tre.