Dagen jag åkte från Stockholm tillbaka hit så skulle jag träffa två söta vänner på vårat stammisfik, för att säga hejdå. Det var KTH's karneval den dagen så de andra var lite sena, jag stod snällt och väntade ute i solen. Då dök en ung engelsman upp och började fråga om vad det var för något som hände i stan, och vi började prata om lite allt möjligt. Innan han gick så frågade han om min mailadress och sen dess har jag inte riktigt tänkt mer på det.

Men idag så fick jag ett mail av honom! Hade ärligt talat inte förväntat mig att han skulle höra av sig, men det gjorde han visst. Och han kom ihåg mer av vårt samtal än jag gör, lite lustigt.
Det här är något som händer ofta när jag är utomlands, här i Paris till exempel, men aldrig i Stockholm av någon anledning. Nu verkar det dock som att jag har brutit den här trenden, känns riktigt roligt!

Det var dagens lilla reflektion, nu måste jag dimpa i säng så att jag orkar upp imorn.

Puss o kram, ses på stan!