Jag tycker oftast att Stockholm är en väldigt liten stad. Men ta mig till Göterborg i ett dygn, så känner jag annorlunda. När vi körde in på fridhemsplan igår kväll så kände jag hur ett leende spreds i ansiktet, och lagom vid slussen satt jag och storflinade för mig själv som ett annat fån.
Min slutsats med detta är - om jag ska bo någonstans i sverige, då är det i Stockholm. Det är min minimigräns för storlek på städer att bo i, jag är inte klippt och skuren för småstäder helt enkelt. Jag behöver 24/7-öppna affärer, tunnelbanor (som går dygnet runt på helger, tack SL!) och trafikljud att somna till.


Ett riktigt Asfaltsbarn, helt enkelt.