Jag har två sidor av mig när det kommer till mat - eller snarare två perioder som jag pendlar mellan. De sträcker sig över ett par veckor var, och oftast finns det inget mellanting. Det är antingen den ena eller den andra.

Numero uno är perioden när jag alltid är hungrig. Jag känner att jag skulle kunna äta hur mycket som helst, precis hela tiden. Det är ett ständigt sug som aldrig riktigt blir tillfredställt. Efter en måltid är jag nöjd i någon halvtimme eller två, sen måste jag äta något igen. Så fort jag har avslutat en måltid så tänker jag på vad jag ska äta nästa gång. Detta, mina vänner, är sjukt jobbigt.

Den andra perioden är när jag aldrig är hungrig. På något sätt så är det som att jag har tillfredställt min aptit under ätahelatiden-veckorna. Jag känner aldrig någon direkt aptit, och om jag är för mig själv så blir det lätt att jag helt enkelt inte äter. Det är som att jag blockerar hungern på något sätt, jag kan plötsligt komma på att jag har glömt att äta på nästan en hel dag.

En lång tid nu så har jag varit i period nr 1. I princip sen jag kom hit till Paris (vilket var i januari, så det är ju något mer än ett par veckor sen..) om jag tänker efter. På senare tiden har jag dessutom kännt mig som en liten valross, visserligen i miniformat, men i alla fall. Jag har kännt mig helt uppblåst.

Men idag så tror jag att jag vände in i period nr 2 igen. När D. föreslog lunch vid tretiden så kom jag på att jag bara hade druckit kaffe sen jag vaknade på morgonen. Jag var egentligen inte alls sugen på lunch, men jag gick med och åt ändå, för sällskaps skull. Och nu vet jag att jag inte kommer att bli hungrig igen förrän möjligen imorn.

Någon som känner igen detta fenomen? Eller är det bara jag..? Och nej, det har ingenting med träning att göra, det trodde jag nämligen förut. Men nu har jag knappt lyft en muskel sen i början av januari och perioderna är still the same.