Tidigare var det prat om att jag och papsen skulle ut och äta ikväll, men det känns inte riktigt som att det kommer att bli verklighet just ikväll. Telefonen går varm av stans alla poliser och journalister.. så fort han har lagt på luren så ringer det igen. Känns som att jag lever mitt i den här dramatiska soppan, det går aldrig att koppla bort. Det knackar bokstavligen på min dörr.

Ikväll flyr jag ut med tjejerna på stan, och jag ska definitivt inte ta taxi hem.