Och när jag läser det här så blir jag verkligen lugn som en liten filbunke. Jag knaprar på i lugn och ro, och promenerar lugnt till metron när jag är klar. Jag ser mig om och njuter av dagen, och ser till att uppskatta att jag är här i Paris. Jag inser att livet är rätt bra ändå. Och jag tänker att det inte är hela världen om jag skulle komma tio minuter för sent till lektionen. För de här senaste dagarna har jag kännt mig så lugn och glad, fridfull på något sätt. Och då struntar jag helt i om jag missar första genomgången om vad man kan köpa på ett pharmacie.